I lördags var vi bjudna på hemmafest hos Jenny och Mattias och det var inte illa alltså! Grillat, grönsaker, gudomliga vitlöksbröd, öl och vin i kubik och långbord med (nästan) alla man älskar sådär extra mycket samlade på ett och samma ställe. 

Maten stod Mattias för och den var magiskt bra. Serverades och avnjöts i sin enkelhet på udda porslin och under dämpad belysning.

(Här ska det alltså vara en bild men jag har lyckats med konststycket att helt ovetandes lägga över alla bilder på datorn).

Med på plats var två nykomlingar i gänget. Emmas man (!!! Emma är gift!!!) Carson från Colorado, U.S and A och David från Mexico. Väldigt internationella dom där Ödlunds. 

Engelskan har jag övat upp i flera dagar innan festen för egen del. Jimmy däremot, trodde att vi sa att det var ungerska  (?) Som gällde för kvällen och när det i bilen på väg till festen uppenbarade sig att dom pratade engelska så hör man ett bistert; "och jag då.. som har pluggat ungerska. Helt i onödan..."

Ni som känner Jimmy kanske kan föreställa er den besvikna tonen som klingade lika högt som två svärd som möts i en duell.

Olivia var tillsammans med Astrid yngst på festen och hennes blyga nio månaders ålder till trots så måste jag säga att hon verkligen vet hur man beter sig på fest. Hon somnade vid åtta och sov hela festen igenom. Den ännu mindre rutinerade Astrid var inte sen med att apa efter och knappade in runt halv nio, mitt i festens centrum låg hon och drog timmerstock efter timmerstock.

Strax efter ett kände vi oss ganska nöjda men Mattias hade inga som helst planer på att låta oss åka hem (dom var ju faktiskt barnfria hela nästkommande dag) och drog med mig, mexikanen och amerikanen ner i källaren för att visa hur man sköt pilbåge. Och vi sköt. Pilbåge. Fulla. Inomhus. Recept för katastrof. Nu är jag inte en sån som följer recept särskilt noga och allting gick såklart bra. Jag var grymt impad över mina insatser som bågjägare  (vars främsta byte var en kartong fylld med frigolit) ända tills att Mattias grusade min stridslystna lust genom att avslöja att jag sköt med en båge byggd för en femåring.

Upp på markplan och ut i rökrutan där vi hängde under den avslagna infravärmen  (inte konstigt att vi frös) tills det var dags att åka hem. Jimmy väckte barnet som var på ett strålande humör och vi åkte hem. Mätta, glada och fulla. Väl hemma satte jag mig och reflekterade över vilka fina vänner jag har och föll snart gråtandes i sömn i Jimmys varma famn,  tacksam över att jag fick det bäst.