Jag trodde vi skulle spatsera lugnt på Birsta med era sovande barn i vagnen. Så blev det inte. En kimono, ett par shorts, bebissandaler en bok (som jag skulle läsa på café när barnet sov, en sovstund so  uteblev) och en sport-bh senare var det bara att ge upp. 

Detta lade grundbok till det övertrötta barn som sedan härjat runt i hela lägenheten. 

Ett försök till lunch gjorde att vi missade sovstund nummer två då min mor trampade in genom ytterdörren mitt i maten. Det blev inte så mycket ätet heller.

Mamma smög åt den lilla en liten bit biskvi och därefter var katastrofen ett faktum.

Sockret kickade in, jag vart arg på mamma och barnet rev ner gardiner och kastade leksaker. Vissa mer välriktade kast, andra mindre planerade.

Till slut fick jag nog och precis när det kom ett kort ögongnugg fattade jag tag i flaskan, lade ner henne i sängen och släckte lampan. Testade att gå ut ur rummet och låta henne själv komma till ro. Det funkade. Helt otroligt. Nu sover hon med fötterna på huvudkudden och omfamnar sin nappflaska. I en alldeles ny outfit bestående av de sötaste jordgubbsmönstrade shorts jag någonsin sett.

Jag återhämtar mig sakta men säkert och spejar ner på utkastade byggklossar, speldosor och snuttefiltar och tänker att det är Jimmys tur att städa ikväll. Det blir nog bra.