Idag satte nog Olivia personbästa när det gäller uppstigning. 04.20 kikade jag på klockan och tänkte att hon somnar om efter en flaska välling. Det gjorde hon. Nästan.

Efter att ha blundat i två sekunder så räckte det för madame som har krälat runt i min säng fram tills att Jimmy klev in genom sovrumsdörren vid halv sju.

Bara att kliva upp.

Vi åkte vid halv tio mot alnö för att besöka BVC och vägning och mätning var på agendan. Nu minns jag inte längden men 8470 gram tung var hon i alla fall. Något underviktig tyckte Gitte,  en av våra bvc-sköterskor. Mer fett i maten var ordern med  jag vet inte ja.

Lite grädde till bären kanske. Jag tycker hon är alldeles perfekt och ligger på kurvan om än ett steg under medel.

Hemåt styrde vi silverpilen och ner i sängen lade jag barnet. Hon som tar en timme - en och en halv på sig vid varje läggning hade inte en tillräckligt tålmodig mamma så jag lade henne i sin säng och skulle testa  vad som hände. Vad gör hon? Hon slocknade efter en del surr för sig själv i mörkret. Helt otroligt! Ska testa igen ikväll om man har samma framgång då.

Just för tillfället så halvligger jag i soffan med en spinnande katt på mitt bröst och kollar på lyxfällan. Det är alldeles tyst med undantag av den låga volymen från tvn, katten som kurrar och regnet som droppar på fönsterbläcket. Det är så himla mysigt att bara få vara för sig själv en liten liten stund och minnas hur det var innan Olivia. Jag skulle aldrig någonsin byta bort mitt liv som jag har idag och O är mitt allt, men det till trots så njuter jag varenda sekund som jag får chansen att vara för mig själv.

Vad gör ni idag? Hur mår ni? Vilka är ni? Hoppas ni mår lika gott som jag, tröttheten till trots.