I dag vaknade barnet strax efter halv sex och dagen började minst sagt plågsamt.  Tröttheten var total och frestelsen att dra fram babblarna på mobilen vart för stor. Barnet blev såklart tyst men jag befann mig någonstans mellan hopp och förtvivlan när jag insåg hur bekvämt det var att låta henne sitta och titta på den lilla skärmen medan mamman fick 20 minuter extra halvsömn. Bara ddt inte blir rutin. 

Då jag tog och klev upp med Olivia strax efter fem i går morse, TROTS att jag skulle jobba så var det min tur att sova ut i dag. Det var dealen. När jag kommer mig upp så hittar jag Jimmy sovandes på soffan.

Han ser närmast död ut.

Jag känner hoppets låga svalna inom mig och med en liten vindpust blåstes den ut. 

Där ligger han. Mannen som haft skyhög feber hela helgen och är hemma från jobbet idag. Klart tagen av förkylningen. Snäll som man är så väcker man honom lite försiktigt och skickar honom i säng så han får sova vidare. Jag känner att nästa sovmorgon verkligen är långt borta.

Nåväl. 

Idag är det tänkt att jag ska utnyttja Jimmys hemmavistelse till max. Då han inte längre är febrig så lämnar jag den lilla hemma och tar med mig Elin (har förövrigt 5 st Elin som jag aktivt umgås med, Jimmy är alltid lika förvirrad när jag påtalar att jag ska till Elin, men just denna gång är det Törnlund som ska rastas) till Birsta för lite shopping, lite fika och massa skvaller. Ikväll blir det jobb och Oliven får en heldag med pappan.

Hoppas att ni också får en bra dag!